Utsläpp i området
- Antag 11 kraftverk med 60 ton epoxiplast och glasfiber per verk.
- Antag vidare 10% (se nedan) nednötning på 15 år = 66 ton.
- Området 6 kvkm.
- Innebär 11 g/kvm.
- 0,7 gram/ kvm och år.
_
“Mikroplast är ett samlingsnamn för små, små plastfragment (1 nm till 5 mm). De mikroplaster som hittats i världshaven, men även i sötvattensystem, har olika ursprung. Mikroplast kan bildas oavsiktligt när plastföremål slits och plastpartiklar frigörs, eller när vi inte återanvänder, återvinner eller slänger plastmaterial på rätt sätt utan plasten blir skräp som succesivt bryts ned till mindre och mindre bitar i naturen. Det finns också plast som från början tillverkas som små pellets eller korn.” Se Naturvårdsverkets rapport nedan.
Det går inte att finna definitiva uppgifter om hur mycket mikroplast som lossnar från bladen på vindkraftverk. Detta trots att det bara är att väga dom före och efter. Det anses sannolikt som företagshemligheter och myndigheterna har inte heller någon kännedom. Det man kan konstatera är att efter ca 15 år byter man bladen eftersom de har deformerats så mycket att det är ekonomiskt att byta. Viktförlusten på vindturbinbladen är så pass betydande att det påverkar beräkningarna för hur kranar ska dimensioneras vid demonteringen. Se video in 3.07
Norskt räknestycke antar 10% förluster.
Källor enligt NV
Nedskräpning (ej kvantifierad, men tros vara bland de största källorna, om inte den största källan)
Väg- och däckslitage (ca 8 000 ton/år)
Textiltvätt (ca 800-950 ton/år)
Båtbottenfärger (ca 160-740 ton/år)
Konstgräsplaner (ca 475 ton/år
Industriell produktion och hantering av primärplast (ca 310-530 ton/år).
Observera att vindkraftverk inte omnämns!
Mikroplaster från vindkraftverk snart största källan?
VKV | ton/vkv | summa ton/15 år | ton per år |
3500 | 6 | 21000 | 1400 |
8000 | 6 | 48000 | 3200 |
22000 | 6 | 132000 | 8800 |
Mikroplaster miljökonsekvenser
Vi får i oss mikroplast motsvarande att äta ett kreditkort i veckan.
Analysen, No Plastic in Nature: Assessing Plastic Ingestion from Nature to People har tagits fram av University of Newcastle, Australien på uppdrag av WWF. Resultatet med ett genomsnittligt plastintag på 5 gram per vecka är ett globalt snitt. Sammanställningen bygger på ett 50-tal vetenskapliga globala studier om människors intag av plast.
Mikroplasten kan göra fisken giftig. Mer mikroplast i insjöar än i haven. Arktis snö innehåller 10 000 partiklar per liter vatten.
Epoxiplaster, Bisfenol A
Bladen är tillverkade av glasfiberarmerad epoxiplast. Viktigaste huvudkomponenten är Bisfenol A. Efter härdning anses materialet inert och utan risk att bearbetas. Trots det har kemikalieinspektionen hittat mätbara halter av Bisfenol A i vissa av de dricksvattenledningar som har renoverats med epoxibeläggning i Sverige. Sedan den 1 september 2016 är det förbjudet i Sverige att renovera en tappvattenledning med tvåkomponentsepoxi som innehåller bisfenol A eller bisfenol A-diglycidyleter. (material från Wikipedia)
I det närmaste alla insjövatten i Sverige har förhöjda halter av flamskyddsmedel Polybromerade difenyletrar, och uppnår därför inte god kemisk status i klassningen. (undantag källvatten?) Bisfenol A ingår i förteckning över kemikalier i ytvatten som enligt lag upptas i kvalitetsklassningen men förekommer inte i analyserna vad vi kan se.
Flamskyddsmedel ackkumuleras i organismer varför problemen förväntas öka i framtiden. Bisfenol A har hormonstörande egenskaper, liknar östrogen.
____________________________
Forskningsrapport, fd SP-Rapport
MATERIALS AND PRODUCTION CHEMICAL SOLUTIONS / COMPOSITE MATERIAL AND PRODUCT DEVELOPMENT
En standardiserad metod för glasfiberarmerade polymerer med avseende på mikroplast och framtida regler
Aron Hakonen, Peter Mannberg
Forskningsrapport, fd SP-Rapport
4 Results and discussion 4.1 X-ray fluorescence (XRF)
An initial XRF analysis of the composites shows that both contain approximately 1500 ppm Fe, 50 ppm Ni, 20 ppm Pb, 200 ppm Ba and high 7-10% Ca. One of four measurements on the epoxy plastic also showed 9.3 ppm of arsenic. The epoxy resin also shows 1000 ppm Cl. XRF is a semi-quantitative method so the values cannot be taken too accurately. The samples were further treated according to standardized method SS-EN 12457-2. To motivate the use of this method, normally applied on mixed waste from for example landfills. Specifically for these samples, the fact is that glass fibre reinforced polymers are extremely difficult to recycle and not really suitable for any energy conservation purpose (e.g. burn to get heat) due to the high content of glass. Therefore, GFRP materials commonly ends up in landfills. As the samples were large solid sheets the samples were cut to pieces and further crushed to fulfil the requirements of the method (95 % particle size below d = 5 mm). After which some samples were stored in a freezer for 72 h, and all samples were leached for 24 h in different types of water. Samples were decanted and filtered (on Cellulose acetate filters with pore size 0.45 μm). On the filters mostly glass fibres were collected. The filtered water samples were further analysed with a number of techniques and methods, instruments and results are described below.
5 Conclusions
The risk of emitting micro- and nano plastics from glass fibre reinforced epoxy and polyester has been investigated. The investigation methods were grounded in standardized method SS-EN 12457-2 for waste particulate materials and its filtrate measurement methods. Additionally, different microscopy techniques were used to characterize the materials. The results demonstrate that the tested reinforced polymers can be a source of microplastics. The number of particles was determined to 12289 (± 3883, n = 3) and 49133 (±6637, n = 3) per millilitre for epoxy and polyester, respectively. Particle size, defined as the Feret diameter, and distributions was and determined to 1.9 (± 0.4, n = 3) and 1.2 (± 0.1, n = 3) μm for epoxy and polyester, respectively. Surface coverage of particles was 1.62 % (±0.20, n = 3) and 2.73 % (± 0.24, n = 3) for epoxy and polyester, respectively. Which also confirms the solid material found in the leached water samples 39 and 97 mg/kg in epoxy and polyester, respectively. In conclusion, these particle results indicate that the polyester based material tends to generate not only more material overall, but also larger number of particles that are on average 40 % smaller. Other not insignificant environmental loads may be phosphate from the polyester and small amounts of As/Hg from the epoxy.
.